Världsarv

I Sverige finns hittills femton världsarv utsedda av Unesco. Statens fastighetsverk (SFV) förvaltar fastigheter på åtta av dessa unika platser.

Denna sida finns också teckentolkad.

I Sverige finns femton världsarv. En ort, en miljö eller ett objekt vars unika värden gjort att de blivit upptagna på UNESCOS världsarvslista. SFV förvaltar fastigheter på åtta av dessa: Birka och Hovgården, Drottningholm Ekerö, Örlogsstaden Karlskrona, Södra Ölands odlingslandskap, Hansastaden Visby, Laponia, Höga kusten, Falun och Kopparbergslagen.

Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket har ett generellt uppdrag från regeringen att hantera frågan om världsarv. ICOMOS är ett expertorgan åt Unesco i kulturmiljöfrågor och verkar för världsarvskonventionen. Föreningen Världsarv i Sverige (ViS) är en förening för våra svenska världsarv. De verkar för en bredare kännedom om världsarvens värden hos den svenska allmänheten.

Världsarvskonventionen

UNESCO:s generalkonferens antog 1972 en konvention om skydd för världens kultur-och naturarv, världsarvskonventionen. Bakom beslutet låg ett konstaterande att kultur- och naturarvet alltmer hotades av förstörelse.

Sverige anslöt sig 1985.Cirka 180 länder har sedan dess undertecknat konventionen. Förutom skyldigheten att skydda, bevara och överlämna de utvalda kultur- och naturarven till kommande generationer ska länderna sträva efter att stärka medborgarnas uppskattning av och respekt för kultur- och naturarvet. Konventionen vill uppmärksamma de mest framträdande objekten och utveckla ett internationellt samarbete för att skydda världens kultur- och naturarv. Anslutningen innebär också en skyldighet att respektera världsarvsobjekt på andra staters territorium och att ekonomiskt bidra till vården av objekt i länder som saknar egna medel för ändamålet.

Förvaltningsplan för världsarvet Birka Hovgården (PDF-dokument, 7,1 MB)

Förvaltningsplan för världsarvet Drottningholm (PDF-dokument, 1,8 MB)

Läs mer om:

UNESCO

ViS www.worldheritagesweden.se

http://www.unite4heritage.org/

ICOMOS

Naturvårdsverket

Riksantikvarieämbetet RAÄ